I'm Jew... ish

Idag gick jag med i universitetets judiska förening. Detta måste vara det officiella tecknet på att min oundvikliga rasfas nu kommit i full rullning, och Palahniuks användning av ordet "turist" hänger tungt i luften. Men vafan. Man måste väl använda sin födslorätt till någonting. För att inte tala om att man fick en goodie bag som var fantastisk bortom jordliga dimensioner.


_{Schlep mig.}

I all sin glans innehöll denna kasse dessutom följande artiklar:

• Kalender med spiralrygg för 2011/2012 med alla judiska högtider i.
• En nyckelring/kapsylöppnare med telefonnumret till en Rabbin på.
• Tvättsäck med något dåligt skämt om att det är varmt i Israel.
• Liten broschyr med titeln "All you ever wanted to know about Jews but were too afraid to ask".
• Tjock broschyr med titeln "A student's guide to antisemitism".
• Bokmärke med en bild på Rabbinen och hans familj.
• Flygblad som uppmanar till att anmäla antisemitism online.
• Liten bok med titeln "Letters to the next generation: Reflections on Jewish life" som verkar innehålla noveller.
• Större bok med titeln "Israel: Frequently asked questions".
• Broschyr med titeln "Kosher nosh guide" som listar kända matmärken, vad de innehåller och hur de är producerade.
• Block med QR-koder för att rapportera antisemitism direkt i mobilen.
• Litet häfte med adresser och vägvisningar till närmaste synagogor och kosher mataffärer.
• En bläckpenna.

När man erbjuds något sånt känns det inte så viktigt att man har lite svårt för organiserad religion. Man kan ju inte annat än att beundra någon som kommer så väl förberedd. Hade de så bett mig donera en fot (eller förhud?) hade jag nog inte ens blinkat. Det enda som förväntas av mig nu är att kanske bjuda på shabbat-middag någon gång, och det kan man ju leva med. Speciellt när man hoppas på att en dag kunna bli en fullfjädrad skenjude.