Dagen igår började med att jag kom upp till universitetsområdet för att finna att hela stället var pyntat med rödmålade bananer på vilka det kryptiskt stod "27%". Inget mer. Intensivt googlande gav inga resultat. Men jag var åtminstonde inte den enda som uttryckte förvåning över detta.
Det riktigt konstiga började när en tjej passerade mig med ett gravallvarligt uttryck och en lösmustasch fastsurrad i sin septumpiercing. Strax efteråt passerade även en gammal kurskamrat och något av en ärkefiende till mig. Han hade tydligen nyss rakat huvudet och strosade förbi svängandes en handväska och visslandes som en fågel - tveklöst en märklighet som överstiger även hans kaliber.
Verklighetsuppfattning kritiskt låg. Vänligen anslut till en strömkälla.
Framåt eftermiddagen hade jag tänkt skriva ut julkort, men blev två gånger helt avsnoppad av kvinnan i butiken vars bedömning av mina förhoppningar att printa ut en bild på halvglansigt papper gick från "otroligt komplicerat" till "helt omöjligt", varpå hon bad mig att gå hem eftersom hon "faktiskt inte hade tid att hålla på och pilla med sånt". I sin printbutik.
Väl hemma fick jag dock bättre nyheter. Paketet jag skickat hem, innehållandes chokladkalendrar till mina syskon, en chokladkaka till far och ett paket te till mor, hade äntligen kommit fram. Utan chokladkakan. Den hade på något sätt försvunnit på vägen. Vem som har hjärta att stjäla godis som det står "pappa" på har jag svårt att föreställa mig. Men borta är den. Men kanske inte lika borta som jag då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar